Vättern - inte alls som tänkt

Så hade lördagen kommit som vi hade väntat så länge på. Nästan 10 månader sedan man satt hemma och tryckte på F5 och väntade på att registeringer till 2012 års Vätternrunda skulle öppna. Nu var det dags.

05.36 startade vi och det var ungefär samtidigt som det började ösa ner regn. Efter 3 mil började jag vara kall, efter 6 var jag stelfrusen. Då och då kände man gruskorn i munnen av det som stänkte från cykeln framför.Tankarna började snurra i huvet. Det här går åt helvete. Kommer aldrig fixa denna kyla i 24 mil till. Första gången jag skulle dricka sumpade jag flaskan för att fingrarna inte gjorde som jag ville. Tänkte på alla dokumentärer jag sett om bestigningar av höga berg. Var det såhär det kändes? Nä, var antagligen inte ens i närheten. Men jäklar vad kallt det var.

I jönköping stannade vi för snabb pisspaus och lite mat. Kände att det ändå började vara lite varmare och prognosen var ju trots allt uppehåll på eftermiddagen. Bara fortsätta.

Vid 14 mil hände det som inte får hända. Vid en omkörning är det en cyklist som vinglar till och en i vår klunga kör rakt in i honom, hastigheten var då runt 45. Tror vi var fyra som hade hunnit förbi medan resten på ett eller annat sätt inblandade i krashen. Det var en riktigt otäck krash och ambulans fick tillkallas till platsen. Vi stannade ca en kvart vid platsen innan några av oss bestämde oss för att i alla fall ta oss runt. Det kändes hårt men det var inte mycket vi kunde göra där och då. Från 14 till 20 mil låg jag och en till och snurrade själva, benen började kännas mer och mer. Vi kom sedan ikapp en klunga och till vår glädje hittade vi en till från vår ordinarie grupp. Nu var vi tre. Dock gick det lite långsamt men då hade vi turen att en lite snabbare grupp körde om oss. Vi tittade på varandra, alla var överens om att ta rygg på dem. Var en spontangrupp som lät oss vara med och snurra. Nånstans hittade vi ytterligare två från startgruppen, vet inte alls hur de hamnade där men kändes bra.

Tiden blev tillslut 8h44min för oss fem som körde i mål tillsammans. Tyvärr känns det inte riktigt så kul som det var tänkt och mina tankar går till min vän som fortfarande är kvar på sjukhuset i Jönköping. Hoppas allt blir bra och att du snart får komma hem igen!

Smutsig och halvnöjd. Det var inte såhär det var tänkt.