You have reached a new level

Kändes ungefär som när jag var yngre och spelade datorspel. Man kämpade i timmar för att nå en ny level. Idag nådde the real me en ny level. Sjukgymnast John sa att jag skulle (eller iaf kan) prova springa. Så schemat kommande sju dagarna är 4 min löpning idag, 6 imorgon 8 söndag osv, öka 2 min i sju dagar och förhoppningsvis slår inte ryggen bakut. Gick därifrån med ett litet leende.

Har de senaste veckorna letat efter mina inre magmuskler, bland annat genom att ligga på en uppblåsbar kudde som visar tryck och samtidigt göra diverse övningar. Trycket ska ligga konstant samtidigt som man gör övningen. Det är betydligt svårare än man tror och framför allt när man inte ska spänna det stora sexpacket utan bara de små…men det går framåt. På sätt och vis känns det jäkligt skönt att det är höst och man kan ägna sig åt detta utan att känna någon direkt stress. Det enda som känns lite surt är NYC marathon om jag inte kan springa det. Tur att det går varje år.

Köpa startplats till NYC?

Du får dock springa i mitt namn. Men betydligt billigare än springtime. Cuting costs… 

Börjar på riktigt bli lite orolig för NYC Marathon. ”Roade” mig idag med att kolla hur länge jag var borta från träningen i höstas och det var ungefär så länge som jag haft ont nu, 8 veckor. Sen kunde jag enligt funbeat börja köra ganska många pass per vecka, även löpning. Nu finns det inte på kartan att jag skulle ge mig ut och springa men det kanske är för att jag blivit så gammal och förståndig och att jag då sprang lite ändå.

Men om man istället ska försöka hitta något roligt så är det att SS04 har börjar med simträning för personer som ej är gamla tävlingssimmare. Försökte sneaka in i deras masterssimningsgrupp tidigare men det blev nobben så detta känns kul. Första passet är idag och jag hoppas verkligen att ryggen inte ska ge vika för detta. Har ju länge tänkt att jag ska öva upp min simning så det är väl det jag får ägna hösten och vintern åt samt det rehabprogram för ryggen som jag håller på med hos Brommaplans fysioterapi. Vansbro HIM sub30 2016, en sänkning på 12 %. Hur svårt kan det vara?

Tidig säsongsvila?

In i det sista hoppades jag att jag skulle kunna köra både Bellman och Stockholm triathlon men med en dag kvar till Bellman kastar jag in handduken. Körde 1km provrunda och ryggen började kännas. Inte för att vara neggig men börjar ju ändå fundera på om det blir något NYC marathon för mig. Helst vill jag ju kunna prestera lite också och inte bara springa igenom den. Patrik Nilsson gjorde en 2.45-mara på Kalmar IM efter en 4.27-cyklingen. Just sayin.

Men som sagt, hoppet dör inte. På söndag är det Stockholm triathlon där jag är med i ett stafettlag. Har inte gett upp att kunna cykla iaf då det inte blir så stötigt för ryggen. Tänkte rigga trainern här någon dag och se hur det känns. Tror dock inte på några stordåd efter en månads träningsuppehåll. Min 1km testrunda var ju tung. Hur ska inte 2mil vo2max bli då?! Hade hoppats på 40km i snitt på en ltie snirklig bana men får väl revidera det. Sorry teammates...

Shit happens

Vätter Challenge följdes från en relativt solig uteplats på Ekerö. Regnade tydligen i Jönköping vilket var min enda behållning av att inte vara på plats. Liverapporteringen var under all kritik men var ändå roligt att följa den.  Topfighten stod mellan Bäcksson och Bjälkemo som Bäckson vann trots en brutal löpning av Bjälkemo. Förvånad över hur snabba löpningar det var generellt. Hur lång var löpbanan egentligen? Många som körde Vansbro hade mer än 5 minuter snabbare löptider nu.

Samma dag var det ”sista” etappen i Tour de france. Sista var ju söndag med lördagen var den dag då det fanns en litens chans för någon att göra något. Lördag avslutades med den klassiska stigningen upp till Alpe D’huez. Jag och Mathias provade den 2012 när vi var nere och kollade touren så jag var tvungen att kolla hur min tid stod sig. Tror Quintanas tid var 39 nånting. Marco Pantanis dopningsrekord från 95 är 36.40. Mitt -  57.38. Boom!  Ja man är ju en bit efter men skulle vara kul att köra den igen då 2012 ändå var i början av min konditionsera. En bit under 50 borde ju gå? 57.38 ger ett snitt på 14.21km/h. 36.40 är över 23. Galet

Vätter skulle vara min sista ordenliga triathlon för året. Kvar har jag nu endast Stockholm triathlon som jag kör i stafettklassen med två kollegor. Hoppas då att ryggen ska vara tillräckligt bra för att cykla. Även anmäld till Bellmanstafetten med några kompisar och pallplatts på båda dessa stafetter är väl inte för mycket begärt?

Blickar framåt

Vet fortfarande inte om det blir tävling på lördag eller inte och imorgon ska jag tillbaka till Access Rehab för att höra vad Björn säger. Stretchar flera gånger per dag och hoppas i någon barnslig iver att han ska ösa beröm över vilka vigulanta framsteg jag tagit. Men ryggen känns fortfarande på ett oroväckande sätt vilket gjort att jag inte vågar träna särskilt mycket utan mer kört några pass bara för att känna om det faktiskt gör ont. Istället har jag drömt mig bort och blickat framåt.

Med en liten 8-9 månaders lagom till försäsongen nästa år lockar Fuerteventura mycket. I våras hade TT ordnat med läger samtidigt som Challenge Fuerteventura gick vilket vore kul. Skulle gärna ta en vecka på Mallis i mars också och få lite cykelmil. Susi är inne på samma sak. Challenge Roth som är en klassiker på Ironmandistansen gick av stapeln nu i juli och platserna till nästa års upplaga släpptes för några dagar sedan. Tog 1 minut innan de var slut och såg några triathlonvänner som knep platser. Den skulle jag vilja köra någon gång. Och Vansbro triathlon som fick SM-status nästa år går ju i juni. Den måste jag också köra. Sen var det om man skulle ge Hawaii ett nytt försök nästa år. Nu börjar semesterdagarna tryta men till dess borde det vara lagom med lite pappaledighet. Man hör ju på ordet att det handlar om ledighet. Då måste det finnas massa tid att träna och latcha med barnet?! 

I detta sketna väder och med en sketen rygg är det ganska lätt att blicka framåt…

Tillbaka på ruta ett?

Man blir inte snabbare triatlet av att träna annat än just cykel, löp och simning säger vissa. För egen del har det blivit betydligt mindre i gymmet senaste året vilket jag fått höra hemma ibland. Men jag har nog inte varit snabbare än nu heller. Det funkar ett tag men förra veckan tyckte ryggen att det var dags att softa ner lite igen.  Morgoncykel fredag morgon, lite längre lunchjogg och långpass cykel lördag morgon gjorde min gamla diskbuktning påmind.

Bokade in akuttid hos Sverre på Access rehab då jag kände att Vätter Challenge är i farozonen. Löpning är det som känns mest och även om jag är jäkligt sugen på tävlingen så vill jag inte riskera att det blir sämre. Domen löd; detta är den ”lättaste” av ryggproblem men jag är så sjukt stel att det bara är min ländrygg som arbetar. Receptet är stretchning 3 gånger/dag och leta efter de inre nedre magmusklerna. Återbesök nästa torsdag och då är det upp till bevis.

Jag kanske inte blir snabbare av just detta men det är nog dessvärre en förutsättning för att kunna fortsätta. Fan att det ska vara så tråkigt med sånna övningar bara…

Varför ska de plåga sig så?

Varför ska de plåga sig så brukade min farmor säga när det var fotboll på tv. Man skulle ju kunna tro att hon syftade på just fotboll men det var att de plågade sig genom att springa efter bollen. Tanken slog mig lite på Vansbro Triathlon under löpningen. De första kilometrarna direkt efter cyklingen när allt kändes ganska extra jäkligt tänkte jag verkligen att fuck it, jag skiter i Vätter Challenge. Orkar inte plåga mig igenom detta i slutet av juli igen. Men man glömmer snabbt.

Igår körde jag långa intervaller, 2x6km i halvmaratempo och hade samma känsla då. Det är inte roligt. Men det är jäkligt skönt efteråt och man känner sig nöjd. Säkert massa ämnen som frigörs i kroppen och något Maria Wollin aldrig kommer få av att rosta egen müsli eller plantera växter. Benen kändes till en början som stockar men gav med sig lite efter ett tag. Kommer nu köra på ordentligt denna vecka samt nästa innan jag drar ned volymen sista veckan igen. Ska försöka köra de pass med Coach Ludde som klubben har också. Fick några tips senast som jag ska suga lite på och förhoppningsvis kan jag göra något snabbare än 34.18 på en halva sen.

Startlistan på Vätter Challenge ut att vara lite vassare än Vansbro och då är det säkert några som jag inte känner igen också och kanske några som en registrerat sig ännu. Det kommer bli tufft.