onsdag 10 februari 2016

Motivation

Det här med att hålla sig motiverad är ganska intressant. Under hösten när jag inte kunnat springa, endast kört ett fåtal trainerpass och mest tränat core har motivationen inte varit på topp. Jag tränar för att tävla och tävlar jag vill jag prestera bra. Jag kommer inte lalla igenom ett race, inte än på några år. Men jag tänker att alla borde ju vara motiverade utifrån sina förutsättningar. Tex en kraftigt överviktig har ju de största incitamenten att ta tag i det och gå ner i vikt. Kunna lattja med sina barn, vandra i naturen, möta någon i en flygplansgång. Ändå verkar de flesta inte ta tag i det. Och där under hösten kände jag nått liknande, nått som jag aldrig känt tidigare. Tänkte att min rygg aldrig blir vad den varit och det kanske inte är nyttigt att hålla på och träna såhär. Men det är ju det här jag vill hålla på med! Så mer rehab under hösten och nu börjar det kännas som att det går åt rätt håll i alla fall.

Simningen är det som funkar bäst att träna utan att slita på ryggen och kommer precis hem från en vecka på Playitas med Coach Ludde. Mumma för ryggen. Mycket simfokus men även lite cykel och löpning. Bara känslan att cykla i kortbyxor fick humöret på topp. Är faktiskt mer laddad än på länge och dags att ta steget och anmäla sig till lite tävlingar.

2016 kommer bli fokus på halvironman liksom förra året. Denna gång med en förhoppning att hålla hela året. A-tävling blir Vansbro som i år har SM-status och tillika KM för Terrible tuesday. Hade gärna kört en under Ironmanbrand för försöka kvala men då VM går i Australien känns det lite stort. Jag är pappaledig men Sussi har börjar jobba då. Istället lutar det åt att träffa Hanna och Magnus på Tjörn och passa på att köra Tjörn Triathlon. Får Sus till sin löpning lite tänkte vi också köra någon swimrun men ganska ambitionslöst. Bara få gör en trevlig tävling tillsammans.

Åter till motivation. Blir imponerad av sådana som Shahrzad. Att få båda benen amputerade och ändå hitta motivation att träna och tävla i triathlon. Då får man gräva lite djupare. När man känner att man har det lite kämpigt kan man tänka på henne så blir ens egna problem ganska små. Allt går. "Its all in your head" som min ledare på en alpinklätterresa ständigt påpekade.





Här låg vi och tränade på catchen bredvid bla Sebasitan Kienle, David Näsvik mfl. Vill man få in mycket träning i en enkel tillvaro (även med barn) är Playitas verkligen att rekommendera.


Lite Hawaii flashbacks. Varma vindar i ett kargt lavalandskap

1 kommentar: