Vansbro Triathlon

Gentlemen, this is the real thing. This is what you've been trained for

Alltid det citatet som slår mig inför tävlingar som jag prioriterar. Top Gun när det är som bäst. Till helgen är det Vansbro triahtlon. Ser ut som att temperaturen kommit upp och det faktiskt blir triathlon. Nackdel för mig men det är ju trots allt triathlon jag tränar för. Ankungen som inte kan simma. Startfältet är det inget att klaga på och hela 30 från TT och 289st i tävlingklass herrar. Björn Andersson är väl favorittippad men vi får se vad Magnus Bäckstedt, Marcus Hultgren mfl kan göra för att stoppa honom. Troligtvis ganska lite.

För några veckor sedan var det långlöparnas kväll och 10000m bana. Första gången jag sprang bana men sänkte PB till 33.45, 26s bättre än tidigare. En del är givetvis pga att det är bana men puls och känsla var nästan oförskämt bra. Löpformen är god. Siljan runt blev ju en mindre misär med regn och rusk. Riktiga flashbacks från 2012 och var så kall att jag trodde jag skulle kollapsa på slutet. Rullade in på 3.57 h låg i svansen sista 2 milen och skämdes. Tror dock att det var kylan och inte min cykling generellt som gjorde att jag inte höll.

Sen, kanske det mest spännande, simning. Denna hatkärlek. Stor del av våren har jag lyckats köra 2 pass i veckan så kontinuiteten har varit god men längden blygsamma 45min per pass. På lördag ska vi se vad det har gett.

Fick en startplats till milspåret av en klubbkompis i TT. Han hade dragit på sig en ordentlig förkylning och kunde inte köra och då jag hade funderat på att springa fanns det inte längre någon anledning att tveka. 34.22 räckte till en 7e plats, kändes bra även om det inte är PB. När jag hämtade biljetten av Magnus kom vi in lite på träning, barn, träningstid etc. Tävla på Ironmandistans kräver ganska mycket tid skulle nog de flesta säga. I varje fall om man ska placera sig bra och inte bara ta sig runt och barn gör det hela lite knepigare enligt Magnus.  

Sista juli är det beräknat för en liten Mini-me. En future ironman? Det kommer bli grymt roligt och spännande. Men denna lilla varelse kommer samtidigt ta upp massor av tid. Jonas Colting gästade tripodden för ett tag sedan och de kom in på barn. Han ville inte ha några för de skulle ta upp för mycket tid som han vill lägga på sig själv. Jag har antagligen inte förstått vad det innebär ännu och det går nog bara att förstå när man väl är där. Finns dock många exempel på människor som varit ganska aktiva och efter att de fått barn släppt det helt och pluffsat till sig i skydd av fredagsmys och lördagsgodis. Barnen vill ju mysa. Ge mig en pungspark om jag börjar hamna på glid.

Då och då tänker jag tillbaka på Ironman Hawaii, Kona, Kaffebåten, gänget, lavafäten. Så jäkla shysst. I år kommer jag köra medeldistans. Det blir bla Vansbro och Vätter Challenge. Men 2016…då ska familjen Johansson/Persson/Renman på Hawaiisemester igen hoppas jag. Det första vi köpte i barnväg var en Chariot CX1 med skid/löp/cykelset. Har man mindre tid över som förälder får man i varje fall göra allt för att underlätta träningen. Kanske sitter jag med handen i chipspåsen om 1år och beklagar mig över att man inte har tid att träna. Men jag har svårt att tro det.

I söndags körde jag långpass med Conti testteam. 20 mil och dryga 40 i snitt. 12 startande och nästan lika många tillbaka. Som minst var vi nere på 6 man som snurrade. De ska cykla vättern under 7h, jag ska cykla snabbt själv. Har funderat på hur cykelformen varit då jag åkt på massa däng på cyklingen på de duathlon jag kört. Formen är nog i klass med förra året bara att de som cyklat snabbare helt enkelt varit bättre. Så förhoppningsvis är det inte jag som blivit sämre. 6 juni gör jag ett nytt försök att slå rekordet runt Siljan och Orsasjön med Conti. Hoppas inte ledarmotorcykeln guidar oss fel i år igen. 

Säsongspremiär för blogguppdatering

Har haft lite skrivvila då jag dels hade lite tungt (tunt) med träningen höst/vinter och det helt enkelt inte hänt så mycket. Grundträningen under vintern uteblev i princip pga ryggproblemen men kom så sakteliga igång efter nyår. Tungt både psykiskt och fysiskt men jag lever på hoppet att några års grundträning relativt snabbt kan plockas upp igen. Premiärmilen blev första testet av formen och även om 35.35 är långt ifrån PB från året innan kändes det bra. En väldigt negativ split visar att jag nog fega lite väl mycket. Provade även lyckan på de två duathlon som gått hittills i år vilket resulterade i vinst på SCT Duathlon och en 7e plats på Väsby som även var SM.

Kan konstatera att löpningen känns bra medan jag eventuellt är lite efter på cyklingen. Förra årets trainerpass i kylan på balkongen gav nog resultat.

För dryga månaden sedan flyttade vi in i huset vi köpt på Ekerö och låtit renovera under höst/vinter. Har man många cyklar och tränar mycket har det sina fördelar med garage, egen tvättstuga och en hel del plats åt träningsprylar. En annan bieffekt med hus är att avståndet till jobbet ökat från 400m till 16km och en väldigt stor del av träningen sker numera genom att ta mig till och från jobbet. Köerna ut till ekerö i rusningen är inte att leka med och cykla går alltid snabbare och ibland även att springa. Jävligt soft faktiskt. Återstår att se hur höst/vinter blir men incitamentet att cykla till jobbet istället för att trängas på en buss som tar längre tid är ganska stort.

Man blir pigg av att träna(!)

Det är vad alla säger. Ät grönsaker och träna så blir man inte lika trött. Jag har tänkt att så är det nog men inte reflekterat så mycket mer över det. Däremot har jag tyckt att den här vintern varit väldigt jobbig. Trots att jag flyttat fram klockan till både 06.30 och 07.00 har den ringt med ett irriterande ljud och jag har bara velat somna om.

Mellan 11 oktober och 4e januari hade jag totalt 12 träningstimmar pga ryggen. Det är vad jag brukade ligga på per vecka innan Hawaii. Sedan 3 veckor tillbaka har jag kunnat träna på lite men vill inte gå för hårt fram utan har legat runt 5-6h/vecka. Men det som varit intressant är att jag återigen har börjat vakna innan klockan och det har inte alls känts lika tungt att gå upp på morgonen. Visst, vi har dagarna med oss och för varje dag som går blir det något ljusare på morgonen. Sannolikheten att kroppen ska få en tillstymmelse av sol ökar. Men jag kan sätta min P3a på att det är träningen som gör det.

Ytterligare en mycket empirisk upptäckt (ganska väntad dock) är att kondition är färskvara. Körde 3x 1200-ingar följt att 800-ingar med Ösen och Oskar i tisdags på Kristinebergs IP. Tanken var att köra 1200 i mil-tempo och 800 i halvmara. Försökte hänga på dem första varvet i deras 3.25-tempo men kände att jag skulle skjuta ut mig då så fick släppa på andra setet och lägga mig runt 3.30-34 på efterföljande. Även 800ingarna gick långsammare än forna tider. Vet inte vad som är jobbigast, att de sprang ifrån mig eller att jag blivit långsammare. Men det är som Björn säger. Det är inte nu man ska vara snabb utan i sommar. Bara hoppas jag inte kör för hårt efter träningsuppehållet. Har väldigt svårt för att hålla tillbaka mig själv. Peppar peppar

Två steg fram, ett steg bak

Om man inte tränar blir man tjock sägs det. Jag tror på det. Nu har jag väl inte direkt blivit tjock men nått kilo kan det nog vara, långt ifrån de slimmade kropparna på stranden i Kailua bay. Jul och träningsfritt är en dålig kombo helt enkelt.  

Nu till det trevliga och det är att ryggen börjar kännas bättre. Lite stelt på mornarna men i helgen blev det en cykeltur a 80minuter i vinterkylan tillsammans med Nussi. Var tänkt att bli lite längre men kortade av den för att ryggen kändes lite trött och jag tänkte att det är dumt att köra på för fullt direkt. Fick även smisk på spurten av Nussi. Kondition är en färskvara... Igår provade jag även att springa 1km och tyckte det kändes ok så. Hoppas att kunna börja öka kontinuerligt så smått nu. Att inte kunna träna är dåligt för husfriden.

Efter nyår ska även passen från Björn Andersson börja. Kommer inte kunna köra för fullt från start men hoppas att detta ska ta min träning ytterligare ett snäpp nästa år. Eftersom det är ett gemensamt upplägg för flera med sub9 som mål på IM är det inte riktigt individuellt. Jag räknar ändå med att kunna nyttja mycket och att få en annan struktur i träningen och periodisering etc. Kommer bli intressant!

Allmänt kasst

Magnetkameran sa att en disk buktade ut. Dr Carter sa att jag började bli till åren...31 år?
Men han sa också att en diskbuktning inte är någon superstor grej och att jag bör kunna träna på. Och ryggen har känts bättre och bättre. Fram till idag. Kröp på vinden och fixade men ventilationen på mitt och sussis renoveringsobjekt och nu är jag tillbaka på 0. Fan vad kasst det känns.

Hade precis kommit igång med lite cykling även om sjukgymnasten sagt att jag ska vänta med löpning.

Så trött på det här nu. Inte ens dagens julbord och medföljande sprit kunde dämpa värken. Kanske för lite nubbe? Får kämpa vidare med rehab med det är ju så tråkigt. Inte stressad inför 2015 än men fortsätter det såhär kanske det ändras. Kanske. Eller så blir jag fet...


- Posted using BlogPress from my iPhone

En remiss kommer postad

Igår kom tillslut remissen till MR. 16 december...det känns som en evighet men jag skulle ringa Dr Carter när jag fick den så skulle han försöka skynda på det. Även sjukgymnasten som ska vara ryggspecialist verkar ha ett tufft schema. Först 10 december har jag tid där. 3 veckor för att få tid till en sjukgymnast? Säger det något om folks hälsa eller är just denna sjukgymnast väldigt populär? Jag hoppas det senare.

Har aldrig gjort magnetröntgen förut och vet inte riktigt vad jag har att vänta. Det är något man inte ska göra så ofta pga strålning så det är ju bra att jag sluppit det fram till nu. Samtidigt lite nyfiken, maskinen ser ju ganska spacad ut. Man får det där pojkaktiga intresset för maskiner. Hur som helst ska det bli skönt att få veta vad det handlar om så det går att börja rehaba. Så frustrerande att inte kunna träna och kanske ännu värre att inte kunna göra vanliga saker som att bära tunga matkassar, inte kunna knyta skosnörena utan att stånka och bli tvungen stödja sig eller ligga i sängen och knyta.

Here we go