Shit happens

Vätter Challenge följdes från en relativt solig uteplats på Ekerö. Regnade tydligen i Jönköping vilket var min enda behållning av att inte vara på plats. Liverapporteringen var under all kritik men var ändå roligt att följa den.  Topfighten stod mellan Bäcksson och Bjälkemo som Bäckson vann trots en brutal löpning av Bjälkemo. Förvånad över hur snabba löpningar det var generellt. Hur lång var löpbanan egentligen? Många som körde Vansbro hade mer än 5 minuter snabbare löptider nu.

Samma dag var det ”sista” etappen i Tour de france. Sista var ju söndag med lördagen var den dag då det fanns en litens chans för någon att göra något. Lördag avslutades med den klassiska stigningen upp till Alpe D’huez. Jag och Mathias provade den 2012 när vi var nere och kollade touren så jag var tvungen att kolla hur min tid stod sig. Tror Quintanas tid var 39 nånting. Marco Pantanis dopningsrekord från 95 är 36.40. Mitt -  57.38. Boom!  Ja man är ju en bit efter men skulle vara kul att köra den igen då 2012 ändå var i början av min konditionsera. En bit under 50 borde ju gå? 57.38 ger ett snitt på 14.21km/h. 36.40 är över 23. Galet

Vätter skulle vara min sista ordenliga triathlon för året. Kvar har jag nu endast Stockholm triathlon som jag kör i stafettklassen med två kollegor. Hoppas då att ryggen ska vara tillräckligt bra för att cykla. Även anmäld till Bellmanstafetten med några kompisar och pallplatts på båda dessa stafetter är väl inte för mycket begärt?

Blickar framåt

Vet fortfarande inte om det blir tävling på lördag eller inte och imorgon ska jag tillbaka till Access Rehab för att höra vad Björn säger. Stretchar flera gånger per dag och hoppas i någon barnslig iver att han ska ösa beröm över vilka vigulanta framsteg jag tagit. Men ryggen känns fortfarande på ett oroväckande sätt vilket gjort att jag inte vågar träna särskilt mycket utan mer kört några pass bara för att känna om det faktiskt gör ont. Istället har jag drömt mig bort och blickat framåt.

Med en liten 8-9 månaders lagom till försäsongen nästa år lockar Fuerteventura mycket. I våras hade TT ordnat med läger samtidigt som Challenge Fuerteventura gick vilket vore kul. Skulle gärna ta en vecka på Mallis i mars också och få lite cykelmil. Susi är inne på samma sak. Challenge Roth som är en klassiker på Ironmandistansen gick av stapeln nu i juli och platserna till nästa års upplaga släpptes för några dagar sedan. Tog 1 minut innan de var slut och såg några triathlonvänner som knep platser. Den skulle jag vilja köra någon gång. Och Vansbro triathlon som fick SM-status nästa år går ju i juni. Den måste jag också köra. Sen var det om man skulle ge Hawaii ett nytt försök nästa år. Nu börjar semesterdagarna tryta men till dess borde det vara lagom med lite pappaledighet. Man hör ju på ordet att det handlar om ledighet. Då måste det finnas massa tid att träna och latcha med barnet?! 

I detta sketna väder och med en sketen rygg är det ganska lätt att blicka framåt…

Tillbaka på ruta ett?

Man blir inte snabbare triatlet av att träna annat än just cykel, löp och simning säger vissa. För egen del har det blivit betydligt mindre i gymmet senaste året vilket jag fått höra hemma ibland. Men jag har nog inte varit snabbare än nu heller. Det funkar ett tag men förra veckan tyckte ryggen att det var dags att softa ner lite igen.  Morgoncykel fredag morgon, lite längre lunchjogg och långpass cykel lördag morgon gjorde min gamla diskbuktning påmind.

Bokade in akuttid hos Sverre på Access rehab då jag kände att Vätter Challenge är i farozonen. Löpning är det som känns mest och även om jag är jäkligt sugen på tävlingen så vill jag inte riskera att det blir sämre. Domen löd; detta är den ”lättaste” av ryggproblem men jag är så sjukt stel att det bara är min ländrygg som arbetar. Receptet är stretchning 3 gånger/dag och leta efter de inre nedre magmusklerna. Återbesök nästa torsdag och då är det upp till bevis.

Jag kanske inte blir snabbare av just detta men det är nog dessvärre en förutsättning för att kunna fortsätta. Fan att det ska vara så tråkigt med sånna övningar bara…

Varför ska de plåga sig så?

Varför ska de plåga sig så brukade min farmor säga när det var fotboll på tv. Man skulle ju kunna tro att hon syftade på just fotboll men det var att de plågade sig genom att springa efter bollen. Tanken slog mig lite på Vansbro Triathlon under löpningen. De första kilometrarna direkt efter cyklingen när allt kändes ganska extra jäkligt tänkte jag verkligen att fuck it, jag skiter i Vätter Challenge. Orkar inte plåga mig igenom detta i slutet av juli igen. Men man glömmer snabbt.

Igår körde jag långa intervaller, 2x6km i halvmaratempo och hade samma känsla då. Det är inte roligt. Men det är jäkligt skönt efteråt och man känner sig nöjd. Säkert massa ämnen som frigörs i kroppen och något Maria Wollin aldrig kommer få av att rosta egen müsli eller plantera växter. Benen kändes till en början som stockar men gav med sig lite efter ett tag. Kommer nu köra på ordentligt denna vecka samt nästa innan jag drar ned volymen sista veckan igen. Ska försöka köra de pass med Coach Ludde som klubben har också. Fick några tips senast som jag ska suga lite på och förhoppningsvis kan jag göra något snabbare än 34.18 på en halva sen.

Startlistan på Vätter Challenge ut att vara lite vassare än Vansbro och då är det säkert några som jag inte känner igen också och kanske några som en registrerat sig ännu. Det kommer bli tufft.

Reflektioner kring Vansbro Triathlon

En 5e plats i en av Sveriges största triathlon på medeldistans är bra enligt mig. Samma dag gick Halmstad halviron och VM i Motala på långdistans så de tävlingarna tog väl en hel del duktiga triatleter men resultat kan jag ändå inte klaga på.

Tävlingsledningen hade bestämt att det skulle vara ett elitled och därefter rullande start efter ens simkapacitet. Självseedning. Elit startade 2 min före resten och jag ställde mig i 30-35. Hade en liten förhoppning om att vara närmre 30 än 35 minuter vilket sket sig totalt.

Simmade 10 min i den kalla vanån innan jag fick en spark rätt på näsan av en bröstsimmare och glasögonen åkte av. Vet inte vad som gjorde mig mest irriterad, sparken eller det faktum att jag inte simmade snabbare än han som simmade bröstsim. Helt nya glasögon var ingen hit heller. Efter 34.18 är jag uppe och får tiden rapporterad av Sussi och skuttar inte direkt av glädje. Hade verkligen hoppats på att mina korta bassängpass under våren skulle gett lite mer. 118e plats.

Gör en helt okej växling, 12 snabbate för dagen och kommer iväg. Dags att börja jaga. Första delen vad det omkörningsförbud pga hängbro, cykelbana m.m men därefter börjar jag trycka på lite. Försöker hålla mig kring 260-270 watt. Hittar en till långsam simmare i förhållande till cykling så vi pacar tillsammans. Första varvet blev snittet 39.7 och jag tog ganska många placeringar. Andra varvet märker jag att min kompanjon börjar tappa tempo men försöker fortsätta med mina 260 watt. Han får släppa. Snittet blir 255watt NP och 2.15.56 vilket känns ganska ok men lite långt upp till Erik Holmberg som gjorde en 2.10.44 cykling. Björn Andersson tänker jag inte ens nämna för han är i en egen liga både vad gäller cykel och simning.

Kommer in till löpning som 13e man och benen känns ganska shyssta. Efter bara några hundra meter fryser klockan och jag får börja köra på känsla. Kanske var det till min fördel men det är lite knepigt att inte veta om man tar eller tappar mot dem före och efter. Hade även tänkt försöka hålla ett 3.50-tempo men svårt att ställa in exakt på bara känsla. Brukar kunna pressa mig lite mer om jag vet hur snabbt jag springer. Plockar ganska många placeringar på löpningen och Sussi försöker hålla mig uppdaterad med tider upp till framförvarande. Lyckas inte hålla 3.50 men tiden blir 1.22.18 vilket räcker till dagens snabbaste löpsplit iaf.

Slutar på en 5e plats med ca 1.40 upp till 4an och över 5 min till 3an. Sagt det förut och det verkar ju gälla fortfarande. Måste lära mig simma.