Sitter på planet nu från San Francisco till Kona. Resan som påbörjades för 38 timmar sedan har väl inte direkt flutit på som tänkt. Den har faktiskt gått extremt dåligt. Men modet är ändå uppe, för nu är det inte långt kvar.
Lördag 09.05 skulle vår flight till New York ha gått men när vi kommer dit får vi reda på att den är försenad. 6timmar...och vi hade 2 connections så de sket sig helt. Istället bokar de in oss till frankfurt->Houston->Denver->Kona. Det tog tid att styra om oss och de framför oss i kön så vi hade 40 min att checka in på på Arlanda vilket också sket sig. De lyckades inte checka in bagaget till Denver utan vi skulle bli tvungna att checka in/ut i Frankfurt.
I Frankfurt springer vi som om det vore en sprintdistans och kommer till Uniteds incheckning 58min innan avgång. Den vidriga lilla damen säger att de har cutoff 1h innan avgång och det är inget hon kan göra. Vi skäller på varandra en kvart innan hon får ett nervöst sammanbrott och klagar inför hennes kollega om magsmärtor på tyska, tror väl inte vi förstår. Hon hittar inga flighter som tar oss till Kona innan måndag men tycker vi kan åka till Honolula och ta en båt istället. På egen bekostnad dessutom. Tillslut får jag tala med hennes supervisor som efter mycket om och med går utanför star alliance och bokar en flight med American. Vi flyger nu Frankfurt->Chicago->Denver-San Francisco (liten mellanlandning som inte stod på biljetten->Kona.
Istället för en hel natt på Honolulu där vi hade bokat hotell sedan tidigare får vi 4h på ett hotell i Denver. Fantastiskt. Men känner mig ändå hyfsad pigg just nu då vi försökt sova lite strategiskt på flighterna.
När man inte trodde något kunde gå sämre får vi i Frankfurt reda på av Philip, som vi ska bo med, att den vi hyrt huset av inte svarar. Troligen har vi 9 som ska bo tillsammans blivit blåsta och airbnb-bokningen finns egentligen inte. Tycker synd om Anna och Fredrik som landade sent i lördags och skulle vara först i huset. Huset finns dock har vi nu fått reda på även om ägaren inte sett pengarna. Anna och Fredrik fick sova första natten hos grannen till vårt hyrhus. Snällt.
Ironman verkar annars vara lite större här. I passkontroller och liknande har folk reagerat och frågat om man ska tävla och önskat en lycka till. Riktigt kul. Så status är alltså gott humör och snart framme i Kona. Nya tag för att hitta boende och sen är det bara börja ladda på riktigt. Nu kan det väl bara gå bättre!?
- Posted using BlogPress from my iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar