Tour de France

Min första semestervecka är slut och jag är tillbaka på jobbet. Likaså är årets Tour de France, en tour där vi för andra gången såg en svensk i prickigt och dessutom under ett antal dagar! Tråkigt nog stoppade Frankrikes lokala favvis Vockler detta men han var grym han med.


En resa som statade i Cannes övergick till en väldigt fin bilfärd genom bergen för att komma till Alperna och Alpe dhuez. Från att bara cyklat i Sverige var det dags att prova hur det är att cykla berg, ett snitt på 7,9% med ett max på 14% gör man inte varje dag. Cykeluthyraren (http://www.cyclehuez.com/) där vi bokat våra cyklar tittade lite på oss när vi frågade hur långt tid det skulle ta och gissade på 1h15. Hon tyckte vi såg ut att vara i hyfsad form. Det gick fort nedför och man fick en liten insikt i hur hiskligt fort det måste gå för tourgubbarna utför. Upp gick det långsammare men en målgång på 52.45 för mig och 1.00.35 för polaren var över förväntan för båda och utsikten var enorm. Hur ska det nu bli att cykla på Färingsö?

Vi var inte ensamma och varje sommardag cyklar ca 400
personer sträckan.

En matbit efter väl utfört arbete sitter aldrig fel. Att sitta och
 titta ut över alplandskapet skadar inte heller.

Men det var ett tight schema och efter att ha slappat lite och tvättat oss i smältvattnet var det dags att sätta sig i bilen igen. Imorgon, onsdag, hade touren nått pyreneerna och vi skulle se uppgörelsen för bergspriset i Col du Toumalet, årets högsta punkt. Vi kom fram runt ett på natten utan något hotell bokat så det blev en natt i bilen. Utan sovsäck blir det faktiskt ganska kallt på 1800 meters höjd. Som mest hade jag 5 lager på mig samt invirad i en handduk. Och sömnen blev inte bättre av att det kom ett gäng basker vid 3-tiden och inte hade några planer på att sova alls. Vid 7 var det så ljust att man inte längre kunde gömma sig under handuken utan det var dags för frukost och promenad den sista biten mot toppen på 2115m. Och sen väntade vi, och väntade, och åt, och drack, och väntade. Men det var stämning. Alla var glada och förväntansfulla och vid 15 kom dom. Härligt drag. Tyvärr fick vi då se vad vi redan fått sms om, Kessiakoff var efter...

Vet inte om Kessiakoff hörde oss när han öste förbi men tyckte
 jag anade ett litet leende när vi skrek för allt vad vi kunde

Vi hade diskuterat Biarritz lite löst och det kändes som ett bra mål efter en natt i pyreneerna orkade vi inte med så lång biltur. En natt ändrades till två och det var första gången vi sov på samma ställe två nätter. Vädligt fin stad faktiskt men två nätter fick räcka. Vidare mot vingårdarna i Bordeaux och sen Cognac där nästa natt spenderades.

Det hade nu hunnit bli lördag morgon i Cognac, vi hade reserverat hotell i Paris men ville även hinna med lite vingårdar i Loirdalen. Och kanske, kanske skulle man hinna med nästa sista etappen, tempot i Chartres. Det gjorde vi. Framme i Chartres hann vi precis se de sista cyklisterna och även prisutdelningen vilket kändes ganska lagom. Jösses vad snabbt det går, Wiggo hade ett snitt på 50 km/h på den 5,3 mil långa etappen!

Första gången i Paris för min del hann jag bocka av de viktigaste sevärdheterna, njuta av lite paristypiska restauranger, se ett antal från Team Rynkeby som hade kommit ned på fredagen men självklart även välkomna grabbarna till Paris. Vår resa blev runt 200 mil på åtta dagar, tourgrabbarnas 350 på 21. Nu ser jag fram mot nästa resa till Frankrike i augusti för lite klättring i alpin miljö. Allez Allez!