Hösten tillhör löparna. Inte för varmt, inte för kallt. Och
denna höst måste ju varit fenomenal än så länge. Regnat en enda dag om jag
prickat in det rätt. Tyvärr har jag inte fått springa något och har nu ställt
in New York Marathon. MEN...jag har börjat cykla lite till och från jobbet igen.
Kanske inte ligger på samma tempo som i våras men susar om bussarna med råge
dörr till dörr. Friheten att slippa passa någon tid eller sitta i bilkö med en
drös människor som snorar är helt underbar.
När jag cyklar förbi bussarna vid Ulvsundavägen ser jag hur de tittar ut förstrött genom fönstret, uttråkade. Hade det inte varit så att om de en gång
hade provat att cykla så hade de med säkerhet gjort det fler gånger? Det är
sådant vi kanske aldrig får veta. Men
jag vet att jag har känt frustration under den tid jag inte har kunnat cykla. Och
nu känns det bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar