Fick en startplats till milspåret av en klubbkompis i TT. Han hade dragit på sig en ordentlig förkylning och kunde inte köra och då jag hade funderat på att springa fanns det inte längre någon anledning att tveka. 34.22 räckte till en 7e plats, kändes bra även om det inte är PB. När jag hämtade biljetten av Magnus kom vi in lite på träning, barn, träningstid etc. Tävla på Ironmandistans kräver ganska mycket tid skulle nog de flesta säga. I varje fall om man ska placera sig bra och inte bara ta sig runt och barn gör det hela lite knepigare enligt Magnus.  

Sista juli är det beräknat för en liten Mini-me. En future ironman? Det kommer bli grymt roligt och spännande. Men denna lilla varelse kommer samtidigt ta upp massor av tid. Jonas Colting gästade tripodden för ett tag sedan och de kom in på barn. Han ville inte ha några för de skulle ta upp för mycket tid som han vill lägga på sig själv. Jag har antagligen inte förstått vad det innebär ännu och det går nog bara att förstå när man väl är där. Finns dock många exempel på människor som varit ganska aktiva och efter att de fått barn släppt det helt och pluffsat till sig i skydd av fredagsmys och lördagsgodis. Barnen vill ju mysa. Ge mig en pungspark om jag börjar hamna på glid.

Då och då tänker jag tillbaka på Ironman Hawaii, Kona, Kaffebåten, gänget, lavafäten. Så jäkla shysst. I år kommer jag köra medeldistans. Det blir bla Vansbro och Vätter Challenge. Men 2016…då ska familjen Johansson/Persson/Renman på Hawaiisemester igen hoppas jag. Det första vi köpte i barnväg var en Chariot CX1 med skid/löp/cykelset. Har man mindre tid över som förälder får man i varje fall göra allt för att underlätta träningen. Kanske sitter jag med handen i chipspåsen om 1år och beklagar mig över att man inte har tid att träna. Men jag har svårt att tro det.

I söndags körde jag långpass med Conti testteam. 20 mil och dryga 40 i snitt. 12 startande och nästan lika många tillbaka. Som minst var vi nere på 6 man som snurrade. De ska cykla vättern under 7h, jag ska cykla snabbt själv. Har funderat på hur cykelformen varit då jag åkt på massa däng på cyklingen på de duathlon jag kört. Formen är nog i klass med förra året bara att de som cyklat snabbare helt enkelt varit bättre. Så förhoppningsvis är det inte jag som blivit sämre. 6 juni gör jag ett nytt försök att slå rekordet runt Siljan och Orsasjön med Conti. Hoppas inte ledarmotorcykeln guidar oss fel i år igen. 

Säsongspremiär för blogguppdatering

Har haft lite skrivvila då jag dels hade lite tungt (tunt) med träningen höst/vinter och det helt enkelt inte hänt så mycket. Grundträningen under vintern uteblev i princip pga ryggproblemen men kom så sakteliga igång efter nyår. Tungt både psykiskt och fysiskt men jag lever på hoppet att några års grundträning relativt snabbt kan plockas upp igen. Premiärmilen blev första testet av formen och även om 35.35 är långt ifrån PB från året innan kändes det bra. En väldigt negativ split visar att jag nog fega lite väl mycket. Provade även lyckan på de två duathlon som gått hittills i år vilket resulterade i vinst på SCT Duathlon och en 7e plats på Väsby som även var SM.

Kan konstatera att löpningen känns bra medan jag eventuellt är lite efter på cyklingen. Förra årets trainerpass i kylan på balkongen gav nog resultat.

För dryga månaden sedan flyttade vi in i huset vi köpt på Ekerö och låtit renovera under höst/vinter. Har man många cyklar och tränar mycket har det sina fördelar med garage, egen tvättstuga och en hel del plats åt träningsprylar. En annan bieffekt med hus är att avståndet till jobbet ökat från 400m till 16km och en väldigt stor del av träningen sker numera genom att ta mig till och från jobbet. Köerna ut till ekerö i rusningen är inte att leka med och cykla går alltid snabbare och ibland även att springa. Jävligt soft faktiskt. Återstår att se hur höst/vinter blir men incitamentet att cykla till jobbet istället för att trängas på en buss som tar längre tid är ganska stort.