Kändes ungefär som när jag var yngre och spelade datorspel. Man
kämpade i timmar för att nå en ny level. Idag nådde the real me en ny level.
Sjukgymnast John sa att jag skulle (eller iaf kan) prova springa. Så schemat
kommande sju dagarna är 4 min löpning idag, 6 imorgon 8 söndag osv, öka 2 min i
sju dagar och förhoppningsvis slår inte ryggen bakut. Gick därifrån med ett
litet leende.
Har de senaste veckorna letat efter mina inre magmuskler,
bland annat genom att ligga på en uppblåsbar kudde som visar tryck och
samtidigt göra diverse övningar. Trycket ska ligga konstant samtidigt som man
gör övningen. Det är betydligt svårare än man tror och framför allt när man
inte ska spänna det stora sexpacket utan bara de små…men det går framåt. På
sätt och vis känns det jäkligt skönt att det är höst och man kan ägna sig åt
detta utan att känna någon direkt stress. Det enda som känns lite surt är NYC
marathon om jag inte kan springa det. Tur att det går varje år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar